Nu är jag lyckligt lottade att jag har en fin frisk son som jag älskar. Men vägen dit har varit allt annat än lätt!

Jag har nämligen något som heter PCOS. Vad är det undrar några av er kanske?

Här är lite fakta:

Cirka 20 procent av kvinnor i fruktsam ålder får små cystor i äggstockarna, så kallade polycystiska ovarier, PCO. Om kvinnan samtidigt har en hormonrubbning kallas tillståndet för PCOS, polycystiskt ovariesyndrom.

Många har PCO och PCOS utan att märka det. Men PCOS kan också ge ökad behåring på kroppen, akne, glesa menstruationer, övervikt och svårighet att bli gravid. I symtombilden ingår även minskad känslighet för insulin och förhöjda nivåer av manligt könshormon.

Symtomen anses lätta att känna igen och cystorna kan ses vid en ultraljudsundersökning. Innan diagnos bör också göras en allmän och en gynekologisk undersökning för att utesluta andra orsaker.

Vill ni veta mer så är det bara att googla, finns mycket att läsa.

Jag fick veta att jag hade PCOS när jag gick till läkaren efter att försökt bli gravid i över ett år. På första besöket så sa läkaren att jag hade PCOS efter en snabb undersökning. När han sedan berättade vad man har för symtom och att det var därför det inte gick så bra för mig att bli gravid. Många bitar föll på plats för mig då. Jag kände att jag kunde acceptera min kropp bättre konstigt nog. Jag har alltid avskytt att jag är så hårig och aldrig riktigt blivit av med finnarna trots att man inte är tonårig längre och har aldrig riktigt accepterat det förrän nu när det fick en förklaring till varför det är så.

Men det största problemet var ju att jag inte blev gravid. Så jag fick börja med hormonbehandling. Under det 1,5 år jag fick hålla på fick jag prova 2 olika sorters tabletter och tillslut sprutor. Men det tog sig inte trots att mina äggstockar svarade bra på behandlingarna. Att det inte gick då kan ha att göra med pressen jag hade på mig själv och hur all lust försvann. Hur kul är det egentligen att ha sex enligt schema? Eller att försöka ha sex med ”migrän”? Jag säger ”migrän” för det var ingen riktig migrän utan huvudvärken from hell som gjorde så ont att höra och se var plågsamt som var en av alla biverkningar jag fick av hormonerna jag tog. Jag hade ”migrän” minst 3ggr i månaden och jag kunde inte ta något för smärtan eftersom jag försökte bli gravid, vanliga värktabletter hjälpte inte.

Förstår ni hur jag har kämpat och mått skit bara för att försöka bli gravid när andra nästan bara behöver titta på det andra könet och bli gravida? Men det är inte bara jag som har kämpat, det finns så många kvinnor som kämpar med ofrivillig barnlöshet! Nu när det är en babyboom tänker jag på dom som mår psykiskt dåligt av att inte kunna bli gravida och dagligen ser alla dessa magar och bebisar på stan och sociala medier. Det är tufft och jag känner med er!

Jag vill be er andra att tänka en gång till innan ni frågar en kvinna när hon tänker skaffa barn. Hon kanske har försökt i år?! Hon kanske inte kan alls? Den sorgen är svår nog som den är utan att någon ska påminna en.

Jag hade turen att jag kunde göra IVF och det tog sig på första försöket. Jag är otroligt glad över det. Min syster hade precis blivit gravid innan jag skulle göra mitt IVF-försök och om mitt försök inte skulle gått bra hade jag nog gått under. Det är inte lätt när vissa behöver kämpa och andra inte. Visst är livet inte rättvist men det betyder inte att saker är mindre jobbiga.

Efter lyckad IVF fick jag överstimuleringssymtom. Buken blev full med vätska och äggstockarna förstorade. Blev inlagd för det och ca en vecka efter jag blev utskriven så vred sig höger äggstock. Den smärtan alltså! Första läkaren på akuten missade vad det var men som tur var fick jag en annan som såg direkt vad det handlade om. Det blev operation. Jag var otroligt rädd att de lilla lilla liv som fanns i mig skulle dö pga smärtlindringen jag fick eller pga av operationen. Men det gick som tur var bra för både bebisen och min äggstock. När en äggstock vrider sig så stryps blodtillförseln och äggstocken kan dö!

Som ni har läst så har min resa inte varit så lätt och det finns nog många som har haft jobbigare resor för att bli gravida och vissa når aldrig sitt mål.

Jag tycker man ska prata mer om PCO(S) och tycker gynekologer och läkare borde vara bättre på att berätta att det finns och man kanske kan kolla när man ändå är hos gyn? Det går ju snabbt. Jag hade gärna velat veta det tidigare. För man kan ju faktiskt påverkar PCO(S) med motion och kost. Det finns inget som säger att jag inte skulle kunna bli gravid på egen hand om jag fick ordning på min PCOS. Men sjukvården måste ju ge oss rätt verktyg så vi faktiskt kan försöka.

Jag hoppas inlägget gav dig något. Lämna gärna en kommentar. Vad tycker du? Egna erfarenheter? Berätta! ❤